miitthemliigajag

7 juni 2009 kl: 02.30

En vanlig vardag i mitt nuvarande liv

Musiken i mobilen går igång som en signal på att det är dags att vakna. Stänger av och öppnar ögonen. Drar med mina händer över min nakna mage - fettet är kvar, lika mycket och lika äckligt! Har jag tur, kan jag känna höftbenen. Eller jag gör det oftast nu, det har blivit en säkerhet att känna benen sticka ut från fettet som jag känner dallra på mage och lår, på rumpan och resten av kroppen också. Jag är bara fet, ful och äcklig. Tvingar mig upp ur sängen, stegen styrs automatiskt mot spegeln på andra sidan rummet. Drar upp tröjan för att nu också se allt fet som min äckliga kropp är täckt av, "idag måste bli en bra dag, du får inte ge upp. Du är fet och ful, kom igen ge inte upp nu!" Rösten i huvudet övertalar mig i alla fall för stunden. Stegen styrs mot trappen, ner och in på toaletten. Ett toalett besök och vågen tas fram, tittar på siffrorna - ser vad de visar. Ju lägre siffra på vågen desto större vinst. Har siffran stigit måste jag straffa mig själv, jag är ett värdelöst missfoster.

Tar mig upp på mitt rum, försöker hitta kläder som jag känner mig bekväm i men som ändå döljer fettet så gott det går. Misslyckas alltid, aldrig nöjd. Det är så det är att vara ett fet äckel. Försöker slingra mig undan frukost... kanske lyckas jag också slippa lunchen och kommer sedan hem efter skolan på eftermiddagen med en känsla av hunger och lycka. Sen är det middag, jag måste äta - jag hetsar. Allt ätbart som kommer i min väg hamnar istället i min mage. Jag vill men kan inte spy. Döda mig långsamt jag orkar inte mer.